Svenska B


Mina kommentarer

Posted in Okategoriserade by on the 12 november, 2011

Här är länkarna till de texter jag kommenterade i övningen inför nationella provet.

De något mindre:
http://cwastes.skolbloggen.se/2011/10/28/valkommen-till-paradiset/#comments
http://cwastes.skolbloggen.se/2011/10/26/vilken-resa-elevtext/#comments
http://cwastes.skolbloggen.se/2011/10/25/med-hjartat-i-1940-talet/#comments

Den större:
http://cwastes.skolbloggen.se/2011/10/26/flyga-drake/#comments

 

 

Respons

Posted in Okategoriserade by on the 27 oktober, 2011

Jag har kommenterat olika texter. Nedan länkar jag till de olika kommentarerna.

http://cwastes.skolbloggen.se/2011/10/26/flyga-drake/#comments

Bokpresentation av Frankenstein

Posted in Okategoriserade by on the 8 september, 2011

Har du någon gång funderat på att göra de döda levande igen? Kanske har du slagit bort tanken med detsamma då uppgiften verkar omöjlig? I Mary Shelleys bok Frankenstein, från 1818, får du följa med en man som tagit sig an den uppgiften och läsa om vilka oanade konsekvenser experimentet hade på mannens liv!

Författarinnan Mary Shelley föddes 1797 i London och levde redan som liten ett litterärt liv. Fadern och filosofen, William Godwill, uppmuntrade Mary till att skriva vackra brev. När Shelley blev äldre umgicks hon mycket med sina nära vänner och de hade ofta långa och djupa diskussioner. Under en resa vännerna gjorde bestämde de sig för att skriva varsin historia med ett övernaturligt tema. Shelley fann sin insperation i Erasmus Darwin. Han var en vetenskapsman som levde på 1700-talet och som sade sig kunna ge liv åt död materia. Historien resulterade i klassikern Frankenstein.

Boken handlar om en ung man vid namn Victor Frankenstein som studerar naturvetenskap, ett ämne som ligger honom väldigt nära hjärtat. Efter år av studier blir Victor nyfiken; han vill ge liv åt död materia! Han börjar genast med sitt experiment vilket resulterar i en till utseendet fruktansvärd varelse. Frankenstein flyr undan sin skapelse i rädsla. Varelsen i sin tur flyr ut på landsbygden och gömmer sig för människorna som dömer honom för hans demonliknande utseende. I boken får vi följa Frankenstein i hans jakt på uslingen. Det visar sig att det till synes oskyldiga experimentet drabbar alla i Frankensteins närhet och hans liv förändras för alltid.

Frankenstein
En stillbild från filmen Frankenstein, 1931.

Mary Shelley levde under romantiken, men var också väldigt influerad av upplysningstiden. Hon ansåg att människan kan åstadkomma mycket genom politiskt ansvar, men politik utan ansvar leder till kaos. Detta reflekteras väl i Frankenstein. Shelleys bok är alltså en allegori där hon för fram sina politiska åsikter om att människan bör ta ansvar för sina handlingar,  och om vad som händer när man inte gör det. Trots att Shelley influerats en del av upplysningstiden kan man tydligt se att även romantiken spelat stor roll i hennes författande. Under romantiken var känslor och fantasi viktigare än förnuftet och verkligheten. Man började intressera sig mer för landets historia, men också för utlandet och det främmande. Även inom musik och konst skulle starka känslor uttryckas, och människan skulle gärna beskrivas som små i jämförelse med naturen. Shelley uttrycker sig väldigt starkt när hon beskriver Frankensteins känslor och tankar om hans olika utmaningar och inte minst om döden.

Boken är skriven med ett relativt enkelt språk, och handlingen är lätt att följa med. Shelley beskriver miljö, personer och händelser väldigt detaljrikt. På så vis inspirerar hon läsaren att använda sin fantasi för att bilda sig en uppfattning om de personer och ställen som Frankenstein besöker. Detta kan bidra till en mer spännande läsupplevelse men det kan också leda till att boken kan bli något jobbig att läsa då meningarna blir väldigt långa.

Frankenstein är skriven i jag-form, men ”jag” är ibland olika personer. Boken börjar med en sjöman som genom brev berättar om hur han mött Victor Frankenstein. Frankenstein berättar sedan sin livs historia, och en bit in i boken får vi även höra varelsens historia ifrån dess perspektiv. Denna stil hade kunnat bli väldigt rörig, men Mary Shelley har lagt upp historien på ett bra sätt så att man förstår vem det är som berättar just för tillfället.

 Jag tror att bokens budskap är att man ska låta livet ha sin gång utan att försöka utföra allt för stora mirakel då livsödet kan ändras på sätt man aldrig kunnat föreställa sig. Frankenstein var nyfiken på liv och död, och ville försöka föra liv till dött material. Istället skapar han död åt sina vänner och sig själv!

Källor:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Mary_Shelley
http://sv.wikipedia.org/wiki/Romantiken

Läslogg 3

Posted in Okategoriserade by on the 16 augusti, 2011

Läslogg 3.
16 augusti 2011.
Sidorna 145-220.

Handling
Varelsen ber Frankenstein att göra en kvinnlig gestalt på samma vis som han blev skapad, så att han kan ha någon att dela sitt liv med då människor inte vill ha med honom att göra. Frankenstein vill inte men varelsen hotar honom, så han påbörjar det nya arbetet men avslutar efter ett tag då han finner jobbet för avskyvärt. Skapelsen hämnas då genom att mörda Frankensteins bäste vän, och sedan hans ”adoptivkusin” som han nyss ingått äktenskap med. Monstret rymmer, men Frankenstein ger sig av efter honom för att släcka det liv han en gång tänt. Det är under denna färd som Walton och hans män plockar upp honom. Han avlider av sjukdom innan han hittar varelsen.

Analys
Titeln syftar på Victor Frankenstein, vars liv och resor boken handlar om. I början blev jag något förvirrad eftersom huvudpersonen till en början verkar vara Walton, även om titeln talade om för mig att huvudpersonen skulle vara någon vid namn Frankenstein. Senare förstår man att Walton är den man som dokumenterade Frankensteins liv i form av brev till sin syster. Eftersom titeln endast är ett namn är den svår att analysera mer än så. Jag tycker att det är en bra titel, kort men informativ.

Boken är relativt tunn, men eftersom meningarna är väldigt långa på sina ställen och är uppbyggda på ett dåtida sätt kändes den längre än vad den är. Trots att den hade ganska korta kapitel kändes den krävande att läsa, och jag fick ofta ta pauser för att vila huvudet. Boken är uppbyggd på ett något komplicerat sätt. Waltons brev till systern blir till Frankensteins historia, som i sin tur blir till varelsens historia och sedan samma väg tillbaka igen. Under bokens gång finns alltså tre olika berättare. Den sortens uppbyggnad kan nog lätt bli rörig, men författaren Mary Shelley har satt bra gränser så att man förstår när boken byter berättare. Waltons historier är skrivna som brev med datum och underteckningar medan Frankensteins historia är skriven i kapitelform. Boken börjar i slutet av Frankensteins liv, vilket gör att man vill läsa vidare för att få reda på hans livs historia. Formen och strukturen gör boken mer intressant och gör läsaren nyfiken, men den gör också boken mer trovärdig. Det känns verkligt att brev skulle kunna ha hittats som sedan sammanställts till en bok.

Jag anser att boken är skriven enligt den klassiska dramaturgiska modellen. Intresset väcks tidigt som jag tidigare redogjort. Under bokens gång får man en fördjupning av personer, miljöer och problem som upptrappas till den punkt då Frankenstein till slut mist alla sina närstående och avlider sedan själv.

Jag tror att budskapet är att man ska låta livet ha sin gång utan att försöka utföra allt för stora mirakel då livsödet kan ändras på sätt man aldrig kunnat föreställa sig. Frankenstein var nyfiken på liv och död, och ville försöka föra liv till dött material. Istället skapar han död åt sina vänner och sig själv.

Läslogg 2

Posted in Okategoriserade by on the 5 augusti, 2011

Läslogg 2.
5 augusti 2011.
Sidorna 46-144

Handling
Frankenstein, som nu är helt fokuserad på kemi,  forskar och undersöker olika områden inom kemi men fastnar vid tanken på att skänka liv åt död materia. Han lyckas tillslut, men varelsen han skapat är motbjudande och han flyr genast för att undvika dess närhet.  Varelsen försvinner så småningom, och Frankenstein får lugn, trots att varelsen hemsöker hans minne. Men en dag får han ett brev från sin far. I brevet berättar fadern att Victors yngsta bror är död. Han bestämmer sig för att resa tillbaka till sin hemstad, dels för att stötta familjen men också för att delta i rättegången som ska äga rum efter misstänkar om att det ska vara den goda vännen, Justine, som ligger bakom mordet. Efter rättegången, som resulterar i dödsstraff för kvinnan, ger sig Frankenstein ut i Alpernas dalgångar. Där stöter han på sin skapelse, som efter vädjan och övertalan berättar sin historia om hur han levt  sedan han blev lämnad. Det visar sig att varelsen blivit väldigt illa behandlad av människor han mött. Varelsen hade varit oskyldig och god från början, men på grund av att människorna dömt honom efter utseendet. Han bestämde sig sedan för att hämnas genom att ta livet av människor som misstycker hans närvaro. Hans första offer blev Frankensteins broder.

 

Analys
Boken är skriven med ett relativt enkelt språk och de flesta ord och meningar är begripliga. Författaren beskriver ofta känslor och detaljer väldigt ingående. Det är positivt på så sätt att man får en bättre uppfattning och förståelse för hur någon känner sig eller hur en plats ser ut. Det negativa är att det ibland blir för mycket beskrivningar på samma gång. Jag uppskattar detaljer eftersom det ger boken liv,  men blir detaljerna för många blir jag lätt uttråkad och slutar läsa. För många detaljer har resulterat i att meningarna i boken blir långa, vilket gör att jag ofta får läsa om meningar flera gånger innan jag förstår innebörden.

Huvudkaraktärerna i boken är Victor Frankenstein och hans skapelse. Frankenstein beskrivs som nyfiken, bestämd och omtänksam. Han bryr sig mycket om sin familj och vill dem endast väl. Hans skapelse beskrivs som olycklig och rädd men samtidigt väldigt arg. Han är arg på sin skapare, och i sin berättelse beklagar han sig ofta över sin ankomst till jorden. Jag citerar: ”Förhatliga dag när jag skänktes liv!” utbrast jag i vånda. ”Förbannad vare min skapare. Varför danade du ett monster så anskrämligt att till och med du vände dig bort från mig i avsky?…”
Relationen mellan dem båda verkar komplicerad. De känner båda avsky men dras trots det till varandra som om skapelse och skapare har för evigt ett band flätat mellan dem. Jag kan förstå varelsens ilska över att bli förd till liv och sedan bli lämnad, trots att skapelsen var avsiktig. Jag sympatiserar med varelsen som utan kunskaper eller redskap ska ge sig ut i den hårda världen, och försöka överleva bland människor som fasar för hans grymma utseende. Samtidigt blir jag arg på Frankenstein, som medvetet byggt detta monster och sen överger honom. Skapar man ett liv har man ansvar att ta hand om det!

Jag anser att den centrala konflikten i boken är att varelsen blir så arg och förnedrad att han tillslut vill hämnas på mänskligheten. Jag tycker att det är intressant och bra att man får reda på anledningarna till många händelser  längre fram i boken. Det får mig att undra och fantisera medan jag läser dem om olika situationerna som uppstår. Jag skapar mig en egen uppfattning om vad som skulle kunna ha orsakat händelsen. Jag tror att det är ett bra sätt att engagera sina läsare!

Läslogg 1

Posted in Okategoriserade by on the 17 maj, 2011

Läslogg 1.
17 maj 2011
Sidorna 5-45

Jag läser boken ”Frankenstein” skriven av Mary Shelley, 1797-1851.

Boken inleds med ett förtal som i första upplagan är vad jag kan förstå skriven av Shelleys man, Marlow. I 1831 års upplaga är det Mary Shelley själv som skriver ett andra företal, något längre, troligtvis eftersom boken redan då blivit väldigt omtyckt. I företalen berättar båda två hur det kom sig att historien blev påhittad, och i den andra versionen får vi även reda på lite om Shelleys liv.

Boken fortsätter sedan med några brev som en man vid namn Robert Watson skickar till sin syster Margret, som bor i England. Walton är på en expidition till sjöss, mot Ryssland om jag förstått rätt, och i breven berättar han vart de befinner sig och hur allt står till. I ett brev skriver han om hur havet täcktes av is och att skeppet tvingades att stå still tills isen smälte. När isen smält kommer ett isflak mot dem med en man och hans hundsläde på. Mannen är sjuk av kylan och är mår dessutom dåligt även psykiskt, då han vän lämnat honom. Walton tror sig ha sett den försvunna vännen och främlingen bestämmer sig för att åka med i hopp om att stöta på sin vän igen. Till slut börjar den främmande mannen berätta för Walton om sin barndom; om sin ”adoptivkusin” Elizabeth som han avgudar och om hur hans mor dör i scharlakansfeber. Man får veta att mannens namn är Victor Frankenstein. Victor berättar också att han är väldigt intresserad av naturvetenskap och att detta hade fått honom söka sig till en ny skola. På den nya skolan träffar han en lärare han finner underbar, Waldman, och en som inte är lika förtjusande, Krempe. Eftersom Waldman, som är proffesor i kemi, är så ljuvlig i Victors ögon börjar även Victor att intressera sig för kemi.

Kommentar av Julias text

Posted in Okategoriserade by on the 12 april, 2011

Eftersom Julias blogg är stängd har hon istället skickat sin text till mig via email. Jag lägger därför ut min kommentar här så att Julia kan läsa den, då min blogg är öppen.

Kommentar:
Hej Julia!
Jag tycker att din text är väldigt bra! Du har många personliga åsikter och du framför dem på ett bra sätt.
Det är väldigt bra att du berättar om både negativa och positiva konsekvenser vid användning av internet. När man ska skriva ett text om sina åsikter och det gäller någonting negativt, som nätmobbning, är det lätt att stirra sig blind på det dåliga och endast ge negativ information till läsaren. Bilden blir då väldigt skev, eftersom den indikerar att internet bara är dåligt. Men eftersom du då och då lägger in en positiv vinkel av det hela får man en bredare och bättre bild av internet, och att internet i de flesta fall hjälper mer än vad det ställer till!
Du har alldeles rätt i att många gånger är kommentaren inte menad att såra. Det kan handla om att personen misstolkar, är på dåligt humör eller dylikt. Jag anser dock ändå att ansvaret för kommentaren måste ligga hos sändaren och inte mottagaren. Man måste tänka efter innan man skickar ut någonting som faktiskt skulle kunna misstolkas och eventuellt såra någon.
Det jag tycker att du kan tänka på är att inte överanvända kolon. Många gånger i texten använder du kolon där det, åtminstone enligt mig, inte är nödvändigt. Om man använder väldigt många kolon i en mening blir den genast svårare att tyda eftersom man måste tänka efter vilken del av meningen som hör ihop med vilken.
Någon gånger i texten tappar du ord som ”att” och ”ha”.  Det är dock bara på ett fåtal ställen, alltså inget fel du upprepar, men det är någonting man kan tänka på när man läser igenom texten före publicering. (t.ex. ”Personligen tror jag offentliga personer och människor med väldigt riktade och starka åsikter ligger i farozonen.” Meningen fungerar ändå men det låter lite mer korrekt med ”att”=Personligen tror jag att offentliga personer och människor med väldigt riktade och starka åsikter ligger i farozonen.)

Avslutet är jättebra, med en rolig och intressant jämförelse! Många människor skulle nog behöva ett ”körkort” när det gäller användning av internet och även när det gäller andra ansvarskrävande områden inom samhället!
Tack för att jag fick läsa och kommentera din text!
Tammie

Referat – extended version

Posted in Okategoriserade by on the 31 mars, 2011

Anonymitet på Internet ökar näthatet

Möjligheten att få vara anonym på Internet gör att det blir allt vanligare med kränkande och elaka kommentarer. Framförallt är det bloggar som drabbas. Detta skriver Linnéa Jonjons om på www.dn.se i artikeln ”Näthatet störst bland unga” (8/7 2009).

Åke Pålshammar, universitetslektor i psykologi, tror att anonymiteten gör att många skriver kränkande kommentarer eftersom man inte personligen behöver stå för sina ord. Han tror att det främst är ungdomar som bidrar till näthatet eftersom de i allmänhet har svårare att kontrollera sina handlingar vid starka känslor.

Fotbollsbloggaren Marcus Birro har drabbats av elaka kommentarer på sina bloggar. Han mådde dåligt av det och stängde tillslut ner sin privata blogg. Pålshammar menar att det är ett problem när kränkande kommentarer får bloggar att läggas ner, då yttrandefriheten plötsligt hotar yttrandefriheten.

Både Pålshammar och Birro tror att näthatet kan minskas om man måste registrera sig med sitt riktiga namn när man ska kommentera.

Jag tror att näthatet idag är så stort på grund av ungdomars osäkerhet. Många ungdomar idag verkar bry sig mer om sitt utseende och sin sociala status snarare än att må bra och skaffa sig en bra utbildning. Det är ”normalt” att vara lite för smal för kroppens bästa och det är ”coolt” att vara uppkäftig mot en polis, lärare eller annan respektabel person.

Denna vridna bild anser jag till stor del vara orsakad av dagens media. Allt från modetidningar och modebloggar till absurda program som ”Big Brother” och ”Kungarna av Tyrösand” påverkar, enligt mig, ungdomar mer negativt än positivt. Visserligen är allt moderelaterat tvåtydigt; samtidigt som modeintresserade får en fördjupad inblick i marknaden så får unga tjejer sneda ideal och tror att man måste vara tunn som en tråd och ha de dyraste designerkläderna för att anses vara vacker. Jag tror att det är just det nätmobbning idag till stor del handlar om; Tjejer och killar, som är osäkra på sig själva och utsatter jämnåriga för kränkning. Jämnåriga som troligtvis är lika osäkra.

I många fall tror jag att det hade hjälpt att vara anonym, som jag tidigare nämnde är det alltid lättare att ha en åsikt om man inte behöver stå för den. Men i många fall tror jag tyvärr inte att det spelar någon roll. Mobbning bland ungdomar idag sker väldigt ofta öppet och inför andra, på till exempel facebook eller  i skolan, men ändå händer det tyvärr oftare än vad man tror att ungdomarna som kränker inte blir stoppade, snarare tvärtom. De blir uppmuntrade av väninnornas fniss när de ger den där osäkra tjejen en kommentar om hur hennes tröja ser ut. De blir uppmuntrade av killkompisarnas skratt när de trotsar en lärare, som faktiskt bara är där för att hjälpa.

För att stoppa nätmobbningen krävs att man stoppar mobbningen i det verkliga livet först. Man kan absolut testa att införa en regel för hemsidor med kommentarfunktioner som säger att man måste vara inloggad för att kommentera, men kanske i samband med att informera alla användare om vad som gäller. Det är varken hälsosamt eller okej att höra eller skriva kränkande kommentarer. Uppmuntra folk att anmäla elaka kommentarer, skärp reglerna och stäng av de som skrivit kommentarerna från sidan utan möjlighet att skaffa ny registrering! Skulle mobbningen fortsätta ändå, gör var inte rädda för att polisanmäla eller ta kontakt med en ombudsman!

http://cwaste.skolbloggen.se/svenska/referera/skriva-referat/ova-referatskrivning-nathat-bland-unga/

Referat

Posted in Okategoriserade by on the 22 mars, 2011

Anonymitet på Internet ökar näthatet

Möjligheten att få vara anonym på Internet gör att det blir allt vanligare med kränkande och elaka kommentarer. Framförallt är det bloggar som drabbas. Detta skriver Linnéa Jonjons om på www.dn.se i artikeln ”Näthatet störst bland unga” (8/7 2009).

Åke Pålshammar, universitetslektor i psykologi, tror att anonymiteten gör att många skriver kränkande kommentarer eftersom man inte personligen behöver stå för sina ord. Han tror att det främst är ungdomar som bidrar till näthatet eftersom de i allmänhet har svårare att kontrollera sina handlingar vid starka känslor.

Fotbollsbloggaren Marcus Birro har drabbats av elaka kommentarer på sina bloggar. Han mådde dåligt av det och stängde tillslut ner sin privata blogg. Pålshammar menar att det är ett problem när kränkande kommentarer får bloggar att läggas ner, då yttrandefriheten plötsligt hotar yttrandefriheten.

Både Pålshammar och Birro tror att näthatet kan minskas om man måste registrera sig med sitt riktiga namn när man ska kommentera.

Mina anteckningar – redovisningen 8 mars

Posted in Okategoriserade by on the 9 mars, 2011

Aporna är de djur som varit närmast ett mänskligt språk, framför allt stora apor.

Man har gjort en del experiment på apor och vi tänkte berätta lite om två som vi tyckte var intressanta. Jag ska börja att berätta om det ena.

Det fanns en psykologiproffesor i USA, Winthrop Kellog. Han och hans fru adpoterade en schimpanshona som de kallade för Gua. Experimentet gick ut på att Gua, som var 7,5 månader vid adoptionen, skulle uppfostras med parets son Donald, 10 månader. Apan och barnet behandlades lika och hade samma rutiner; de sov i pyjamasar, fick tänderna borstade osv.

Gua blev nästan precis som ett barn med några få undantag, hon blev till exempel aldrig helt rumsren, fast hon hittade på bus men var också var hjälpsam och tillgiven, så som barn kan vara.

Gua blev den mer dominanta av de två, och Donald härmade ofta hennes bus och lekar. När Donald var 19 månader var man tvungen att avbryta experimentet. Även om Gua fått en mänsklig uppväxt hade hon inte lärt sig att prata. Men på grund av att Donald härmade Gua, så hade han inte heller lärt sig prata. När han var 19 månader kunde han bara 3 ord, medan barn i hans ålder borde kunna cirka 50 ord. Han använde däremot samma språk som Gua; han pekade, gjorde gester och ljud för att visa vad han ville ha.

När experimentet avbröts skickades Gua till en djurpark och Donald fick börja träffa andra barn. Han lärde sig snabbt att prata och blev så småningom doktor i medicin. Det visar ju faktiskt att han inte var mindre smart än barn, bara att han inte blivit lika utsatt för språket.

Experimentets slutsats blev att man inte kunde lära apor att prata eftersom de inte kan använda sig av eller skapa våra språkljud. Då fortsatte man med andra experiment för se om apor kunde lära sig att kommunicera på andra mänskliga sätt, som Nadja ska berätta lite om.

NADJA

Om en stund ska vi berätta lite om människans och djurens kultur just när det gäller att prata och kommunicera med varandra, men först tänkte jag berätta lite kort om något som kallas för ”den universella grammatiken”. Många forskare studerar hur vi människor lär oss att använda språk. Är det genom härmning eller kan det vara så att vi har en medfödd förmåga för språk? En forskare som studerat detta är Noam Chomsky. Han menar att språkförmågan är till stor del medfödd. Vi människor kan bilda helt nya meningar av de meningar vi redan kan, genom att vi en gång lär oss en mening och sedan byter vi ut vissa ord för att bilda helt nya meningar. (”Jag ska åka till mormor imorgon” kan bli ”Vi ska åka till Malmö nästa vecka”)

Chomsky menar också att det finns en viss sorts fel som barn aldrig gör, till exempel när man ska göra en fråga utav en mening. (exempel i presentationen)

Enligt Chomsky gör alltså barn aldrig den sortens fel. De ser ”som är i köket” som en helhet och väljer istället att flytta på nästa ”är”. Han slutsats är att det finns en del principer som ligger i generna, just den förmågan att kunna analysera och använda språket i fraser och meningar. De principerna ligger i grund för alla världens språk och det är det som kallas för ”den universella grammatiken”. Med tanke på experimentet med Gua verkar det ju faktiskt som att människor har en unik förmåga när det kommer till språk.

NADJA

Människan i sin tur har ju haft en stor fördel tack vare språket. Överallt har man ju kunnat berätta för barn och unga vad som är farligt, och vad de bör undvika. Ett barn idag behöver ju inte se en människa bli påkörd och dö när han korsar en tungt trafikerad väg för att veta att det är farligt. Det är ju någonting som våra föräldrar berättar för oss när vi är små. Men muntlig kunskap är ju också sårbar. Förr i tiden i en liten by fanns det ofta bara en smed. Om han inte skulle ha en lärling och plötsligt dör, har ingen längre kunskapen om att smida. Sen är det ju väldigt lätt att glömma muntlig information också. Tänk om vi inte skulle skriva ner någonting vi lärde oss i skolan utan bara lyssna och sen lära oss de? Inte särskilt lätt, tycker inte jag iallafall. Men tack vare vårt skriftspråk har vi utvecklat vår kultur och vi kan ge och få information på ett helt annat sätt, medan aporna fortfarande på förlita sig på kunskapen inom flocken som förs vidare i generationer.

Next Page »